/ Allmänt /

Ett halvt år som känns som en sekund och ett helt liv.

Idag är typ världens bästa dag. Det är lite luddigt varför kanske. Eller inte. Men denna dag, så jäkla himla sjukt underbart bra. På förmiddagen var jag i skolan och skrev ut tusen CV:n. Och när jag och Cissi satt där och bekymrade oss över hur jobbigt allt kändes just då, så kommer en liten nyckelpiga och hälsar på oss. Alltså, så glada vi blev. Att mitt i vintern, på tredje våningen i MIT-huset, så dyker en liten nyckelpiga upp helt plötsligt liksom. Vi döpte henne till Mrs Ladybug och la henne i den stora växten i hörnet, så att hon kanske hänger kvar, det vore mysigt. Ännu gladare blev jag när Cissi påminde mig om att nyckelpigor för tur med sig, så med den peppen begav jag mig ner på stan för att försöka skaffa mig deltidsjobb, eller framförallt sommarjobb. Hela 13 CV:n delade jag ut och jag har en ganska bra känsla för att det kommer leda till något, hoppas verkligen.
 
Efter det gick jag till banken och fixade en grej som jag dragit ut på i ett halvår utan anledning, men nu äntligen fick det fixat. Och efter det gick jag och bokade en klipptid till nästa vecka, för nu är det dags att säga tack och hej till en stor del av mitt hår som ska av av av. Och efter drog jag tillbaks till skolan ett tag. Sedan gick jag hem, helt slut, och började tvätta. Såg två avsnitt av Pretty Little Liars, vilket är rätt bra (eller underhållande i alla fall) just nu, och tänkte på den söta hundvalpen jag fick gosa med här utanför för några veckor sen. Har verkligen saknat den. Hoppats varje dag jag går ut att jag ska möta den. Sedan fick jag potentiellt riktigt goda nyheter, som jag verkligen hoppas ska gå igenom. Hoppas hoppas hoppas så sjukt mycket. Imorgon får jag veta hur det blir. Håll tummisarna vänner. :)
 
Precis efter det gick jag ut för att hämta min tvätt, och påväg tillbaks så möter jag på riktigt hundvalpen. Jag ville gråta av lycka. Och ja, jag tycker på riktigt om hundar så mycket. Fick en mycket längre stund att gosa den här gången och snackade hundar och allmänt med dess ägare. Sedan till slut gick jag in igen och nu sitter jag här.
 
Så ja, detta var dom olika anledningarna till varför idag har varit så jäkla bra. Dels för att jag närmar mig lite jobb här i Umeå, vilket bara får det att känna som att detta faktsikt är mitt hem ännu mer. Dels för att det känns som jag på riktigt börjar bli av med så många dåliga saker, som har hängt kvar väldigt länge. Dels för att jag är så taggad på så mycket och faktsikt får så mycket gjort, och så har det verkligen inte varit på väldigt länge. Och dels för att hundar är ungefär det bästa som finns. Har en sån himla bra känsla i magen. Vilket känns lite sjukt att säga efter ett magsåg och en del magkatarr. Men just nu, känns det som att allt bara faller på plats. Och allt kanske inte kommer gå som jag hoppas, men det känns så jäkla bra nu ändå. Och fan vad skönt det är att kunna skriva det. 
 
Lite mer än ett halvt år har gått sedan allt började falla isär, helt plötsligt, vid värsta tänkbara tidpunkt. Länge så länga fyfan vad jävla länge det har hållt på. Men nu vet jag att det kommer vända. Inte för att det bara är så, men för att jag har själv bestämt att nu, inget mer. Inte mer. Inte längre. Och det har inte gått innan. Men nu, nu vet jag att jag tänker inte ta det här något mer. Tänker inte låta andra förstöra för mig längre. Tänker inte låta andra styra över hur det ska vara. 
 Ett halvår ur mitt liv har det här tagit. Och jag är glad för vem jag är nu, vem jag blivit efter allt det här. Och jo, gud vad jag önskar att saker hade skett på andra sätt. Att allt inte blivit som det blev. Men nu har det blivit så och det kan man inte ändra på, man kan bara välja vad man ska göra av det. 
 
Det känns som jag faktsikt börjar bli mig själv. Och inte bli mig själv igen, som jag var förut för över ett halvår sedan. För den personen kommer jag aldrig bli igen. Den personen kommer aldrig tillbaka. Så många delar av den Fanny är borta. Och vissa saker med det är väldigt väldigt sorgligt. Men till en viss del väldigt välbehövligt också, efter allt som varit. Men jag tror framförallt att dom viktigaste delarna är kvar. Och även om inte alla dom delarna klarade sig, så kommer det komma nya. Nya saker med mig som vuxit fram från allt som har varit och allt har som hänt. Och dom delarna är nog bland dom viktigaste. Och allting kommer inte vara lätt, saker kommer suga, det kommer ske jobbiga saker, det kommer vara tungt. Men nu vet jag att jag klarar det. Och jag vet att det kommer bli bra. För vänner finns, parker finns, stränder och skogar och fjäll finns. Prosecco och tequilashots finns, filmkvällar, böcker, Hitchcock, Bowie och vinylskivor finns. Våren finns sommarn finns lunch i solen finns. Drinkar på Rex finns och fikastunder i skolan finns. Nyckelpigor och hundvalpar och jag finns. Och nu kommer våren.